Love, Rosie
eller Där regnbågen slutar som den så vackert hette när jag läste boken för en sisådär tio år sedan. Jag var mitt uppe i min Cecelia Ahern period, hade precis gråtit floder till Ps. Jag älskar dig så den här boken kändes som ett steg i rätt riktning. Jag minns att besvikelsen var ganska stor. Jag minns att jag inte alls tyckte om slutet, kanske för att jag inte riktigt förstod den.
Men trots mitt misstycke blev jag varm i hjärtat när jag såg att boken skulle bli film. Och i helgen fick jag äntligen tid att se den.
För att sammanfatta handlingen ''kort'': Rosie och Alex är bästa vänner. De har hållit ihop under den busiga barndomen och de rebelliska tonåren. Men just när livet äntligen kan börja med utekvällar på stan och spännande dejter skiljs deras vägar. Alex flyttar med sin familj från Dublin till USA. För gott. Efter ett tag bestämmer sig Rosie för att flytta efter honom till Boston och börja plugga, men just när hon är på väg får hon veta något som kommer att förändra hennes liv något som gör att hon stannar kvar på Irland.Deras vänskap är viktig för dem båda men sätts ständigt på prov.
Filmen var ett ganska gulligt stycke med söt scenografi, fast nu är jag ju anglofil också. Visst sett till skådespelare kanske det inte precis är ett smart drag att låta en britt med halvdan amerikanska spela just amerikan men vi är inte alla perfekta. Dock tappar man trovärdigheten i filmen.
Lily Collins, God bless her, är faktiskt en ganska duktig skådis men vem köper att hon är 30 och mamma till en tolvåring?
Men om vi nu ska fokusera på film vs bok. Ja, slutet rundas i princip upp till slutet i boken men är definitivt Hollywoodifierat. Det mesta är faktiskt omgjort. Till en början är hela storyn flyttad från Irland till England. Bara en sådan sak. Dock ska jag erkänna att jag känner mig mer övertygad i filmen om deras förälskelse, vilket inte alls är lika tydligt i boken.
Boken är berättat helt och hållet via brevväxling mellan Rosie och Alex, en ganska fin idé men det låter inte mig känna med dem. Som jag gör i filmen. Allt som allt är Love, Rosie en gullig berättelse om två personer som "missar" varandra och ganska trevlig att se en söndagkväll. Faktiskt roligare underhållning än boken , hur man nu kan våga säga något sådant. Men kanske inte direkt något mästerverk.
Bra så.
